Historik

Historik och utveckling av Virestad friskola

 

Jag skriver denna krönika och historiebeskrivning för att vi skall påminnas om varför det idag finns friskolor i Virestad och Bråthult. Barn växer fort och de som var med vid tidpunkten av bildandet är i de flesta fall inte längre aktiva i styrelsearbetet eller har barn i skolan. Det största och kanske enda reella hotet mot skolorna i framtiden är att man tar dem för givna. Ideellt drivna friskolor bygger på engagemang. Det är ingen slump att just våra skolor har blivit så uppskattade och haft en så positiv utveckling. Det ligger mycket och hårt arbete av många personer bakom. Man kan säga att vår bygd stod inför ett generationsskifte men utan bra och stabila skolor hade vi aldrig fått se så många gårdar och hus befolkas av barnfamiljer. Utan en bra skola och förskola skulle husen varit svårsålda. Skall denna positiva utveckling fortsätta så krävs det ett fortsatt stort engagemang och vad är egentligen viktigare än att jobba för att ens barn får gå i en bra förskola och skola?

Ha detta i åtanke när valberedningen ringer och frågar om ni vill engagera er i styrelsearbetet eller när skolan/förskolan ber föräldrar om hjälp för att fixa något projekt. Det var engagemanget som gjorde och fortfarande gör skolan uppskattad och framgångsrik tillsammans med den duktiga personalen.

 

Varför Virestads friskola?

 

Sen många år tillbaka i tiden hade landsbygdsskolorna i Älmhults kommun debatterats livligt och i stort sett varje år kom nya politiska utspel om hur dyrt och omöjligt det var att bedriva små skolor på landsbygden. Då allt fokus hamnade på skolornas vara eller inte vara så kom kvalitén oftast i andra eller tredje hand. Det var svårt (omöjligt! fanns det politiker som hävdade) att rekrytera personal (då ju givetvis personal tvekade att ta ett jobb på en skola man inte visste om den skulle finnas kvar nästa år). Alla möjliga och påhittade problem målades upp. 2005 gjordes en bred politisk uppgörelse där landsbygdsskolorna garanterades att få finnas kvar så länge det inte var under 30 elever tre år i rad, beslutet kom att kallas ”30-gränsen”. I slutet av februari 2008 offentliggjordes förslaget att Virestads skola skulle läggas ner i juni samma år. Virestads skola hade då aldrig haft under 30 elever och att det fanns en annan skola som redan varit det tre år i rad gjorde att det var svårt att både förstå och acceptera förslaget. På bara några dagar anordnade föräldraföreningen protestmöten och tog fram material och underlag för att få politikerna att tänka om. Något parti svängde men trots livlig debatt fattades det slutliga beslutet om stängning i början av april.

Politikernas svek och brutna löfte om att stå fast vid ”30-gränsen” födde en enorm kamplust och beslutsamhet bland skolans föräldrar. På ett av många föräldramöten i mars fattade vi ett gemensamt och enigt beslut om att ansöka om att få starta en friskola. Vid tidpunkten var det knappast någon av de närvarande som egentligen visste hur det fungerade och vad det innebar att starta och driva en friskola. Det var sekundärt då vi helt enkelt bara skulle ha en skola i Virestad. En arbetsgrupp tillsattes som genast och med stor entusiasm började jobba med ansökan. Ingen visste då heller att detta är en relativt komplicerad process och vi fick senare höra att det fanns skolor som jobbat med ansökan i ett helt år. Problemet var att ansökan skulle vara inne i början av april vilket var drygt två veckor efter att vi beslutat att göra en ansökan. Att vi lyckades med att lämna in ansökan i tid var en enorm bedrift och borde knappast varit möjligt. Det fanns många olyckskorpar som kraxade men vi var fast beslutna att lyckas och inget hinder fick stå i vägen.

 

Hösten kom och Virestads skola låg tom och öde då Virestadsbarnen detta läsår gick i Eneryda.

Under hösten gjordes en del kompletteringar till friskoleansökan och precis innan jul kom så ett glädjande besked från skolinspektionen. Ansökan om att starta friskola hade beviljats trots att Älmhults kommun i sitt remissyttrande hade varit mycket negativa till en etablering. Hade kommunen fått bestämma så hade skolan inte fått lov att startas. Det kan vara bra att komma ihåg idag när det diskuteras om kommunerna skall ha vetorätt vid friskoleetableringar.

 

 

 

 

En ny skola blir till

 

Efter jul och nyårshelgen blev det bråda dagar. Fokus låg på att Björkhaga skulle köpas och göras i ordning. Arbetsgrupper bildades för utemiljö, innemiljö, rekrytering, köksrenovering, profilering, marknadsföring, trivsel, förhandling mot kommunen osv.

En intressant anekdot är att när personal till fem tjänster söktes så kom det över 100 ansökningar. Kommunen hade ju sagt att en stor anledning till att lägga ner landsbygdsskolorna var att det var svårt att rekrytera personal. Det var inget problem visade det sig, problemet låg nog snarast i att kommunen inte agerade långsiktigt. Det blev ett angeläget problem att välja bland så många ansökningar. Fyra av det ursprungliga arbetslaget på fem personer är fortfarande kvar i verksamheten(tack Christina, Åsa, Lotta och Åsa).

Trots mycket slit och stor beslutsamhet uppstod problem när Björkhaga skulle köpas. Det var mitt i bankkrisen och inga röda mattor rullades ut för en nybildad ekonomisk förening som behövde pengar till att starta en friskola på landsbygden. -Det går inte! inte sa bankerna. Vi famlade efter halmstrån men inget hjälpte och under några veckor hade vi faktiskt lagt hela projektet på is och var inriktade på att starta ett år senare. Vi var dock några i styrelsen som började vända på alla stenar igen och skifta fokus från Björkhaga till att istället starta upp i de tidigare skollokalerna.

Nya föräldramöten anordnades och då många var villiga att hjälpa till med diverse saker som städning, vikariepool, köra skolskjuts osv så gick plötsligt budgeten ihop. Det var bara några dagar innan sommarlovet började som det slutliga beslutet fattades att starta skolan 2009. Vi hade då 30 elever som gett klartecken att gå på skolan. När beslutet väl fattades tillkom två elever till.

Efter en mycket hektisk sommar invigdes så skolan den 17e augusti med 32 inskrivna elever under pompa och ståt. Fritids hade varit igång sen i början av augusti då undertecknad ryckte in på fritids första dagen så all personal kunde ägna sig år förberedelser. Detta var första och enda dagen jag varit ansvarig i verksamheten. Vi hade så roligt så vi glömde äta mellanmål denna dag vilket rutinerad fritidspersonal hade roligt åt.

 

Under våren och sommaren var det även ett aktivt arbete med att få in sponsorbidrag. Virestadsborna och några företag var mycket generösa med att skänka både pengar, saker och arbetskraft. Skolan startades upp utan att låna en enda krona av någon bank och så har det förblivit (endast lån till skolbussar). Redan från början var det också ca 200 personer som blev medlemmar i den ekonomiska föreningen som äger och är huvudman till skolan. Just det breda stödet i bygden är en starkt bidragande orsak till att skolan blivit en framgång. Hundralappen som medlemskapet kostar har inte längre så stor ekonomisk betydelse men att det är många som gemensamt äger skolorna är en stor styrka, inte minst symboliskt visar det att vi är många som vill ha skolor i Virestad och Bråthult.

 

 

 

Företaget växer till sig

 

Bara någon månad efter uppstarten kom det fyra elever till och de ekonomiska förutsättningarna blev då genast mycket bättre. Föräldrar behövde aldrig städa eller rycka in som vikarier, däremot var vi några stycken som körde skolbussen och hämtade de elever som inte föräldrarna kunde skjutsa själva till skolan. Under vårkanten började styrelsen förhandla med kommunen om att ta över även förskolan i Virestad som hade fortsatt i kommunal drift. Barnantalen var vikande och vid denna tidpunkt var det endast åtta barn på förskolan. En familj med tvillingar flyttade in till Viretsad och det var först då kalkylen gick ihop så vi kunde fatta beslut om att ta över verksamheten. I augusti 2010 öppnades så förskolan i Virestads friskolas regi, då med åtta barn. Det är egentligen på förskolan man tydligast ser betydelsen av en bra och långsiktig skola. När detta skrivs är det 43 barn och vi har fått hyra in en modul för att få plats i väntan på att det byggs en helt ny förskola. Denna utveckling vågade vi aldrig drömma om.

Under hösten kom beslutet att kommunen skulle stänga Bråthults skola. Även om det var en del konstigheter även i detta beslut så kom det inte helt överraskande.

En ansökan om att driva även skolan i Bråthult under samma huvudman lämnades in till skolinspektionen. Då handläggningstiden var lång så fick Bråthultsbarnen gå i Virestad under höstterminen 2011. Tillfälliga lokaler hyrdes i Björkhaga som piffades till hjälpligt av engagerade Bråthultsföräldrar. Tillståndet att starta i Bråthult kom under hösten så i januari 2012 öppnade skolan igen i Bråthult som friskola med klasserna F-3 och 25 elever. Förskolan i Bråthult hade tagits över från kommunen under sommaren och kunde fortgå i sina lokaler även under höstterminen. De kommande åren växte skolan till att bli en F-5 skola. Med detta hade den slutliga? formen hittats med F-6 skola i Virestad och F-5 skola i Bråthult samt förskolor och fritids på bägge orterna.

Den stora fördelen med att driva två skolor var ett större elevunderlag som kan jämna ut naturliga toppar och dalar i årskullarna. Detta ger också en större trygghet för personalen. Det kom också in nya engagerade personer i styrelsen från Bråthulshållet vilket behövdes. Några andra egentliga stordriftsfördelar finns dock inte och därför är inte heller ambitionen att bli så mycket större än vad skolorna är idag. Det var ju de små och trygga landsbygdsskolorna vi ville bevara när de lades ner.

 

En krokig väg som blivit rak

 

Vid bildandet av Virestads friskola var vi pionjärer i kommunen. Det fanns ingen friskola sen tidigare och kommunens politiker och tjänstemän som skulle räkna fram ersättningsnivåer i form av elevpeng gjorde vad man kunde för att betala så lite som möjligt. Man var inte heller vana vid att räkna på vad varje elev kostade vilket skapade förvirring. Överhuvudtaget var det en avig inställning på många håll. 2010 kom en ny skollag som gjorde det möjligt att överklaga kommunernas elevpengsbeslut. Detta utnyttjades i stort sett varje år. Det var mycket att sätta sig in i men ett flertal positiva domar gjorde att elevpengen ökade med ca. 40 procent på några år. Många tyckte vi var gnälliga och jobbiga men det helt nödvändigt för att få rätt förutsättningar för att bedriva en verksamhet i toppklass. Det visade ju sig också att vi hade rätt. Undan för undan skiftade inställningen från både politiker och tjänstemän när det visade sig att det var bra för kommunen med bra skolor som bidrog till inflyttning i kommunens norra och östra delar. Idag möts Virestads friskola med respekt och gott bemötande i kommunikationen med Älmhults kommun.

 

Vi är nu inne på det sjunde läsåret och alla kurvor pekar fortsatt uppåt med fulla förskolor och skolor. Ekonomin är stabil och god. Personalstyrkan har hög kompetens och bred behörighet. Våren 2016 kommer det vara totalt 109 elever i skolorna samt 80 förskolebarn. Ett drygt femtiotal personer står på lönelistan varje månad. Omräknat till heltidstjänster så är det ca 26 tjänster som gör Virestads friskola till en av kommunens större arbetsgivare utanför centralorten.

Ett arbete har satts igång för att bygga en ny förskola i Virestad och fortsätter den positiva trenden så får nog även Bråthult byggas ut inom kort. Då det finns så många barn i förskolorna så vet vi redan idag att elevantalen kommer stiga i skolorna de kommande åren, detta även utan ytterligare inflyttning till bygden. Det förutsätter dock ett fortsatt engagemang och att vi alla har barnens bästa för ögonen varje dag. Tack för att jag har fått vara med på resan.

 

 

Nedtecknat av Tomas Harrysson i december 2015

 

I styrelsen för Virestads friskola 2008-2014

I Virestads föräldraförenings styrelse 2006-2008